lördag 14 september 2013

Det enda problemet

Efter att ha samtalat om syskon och hört om små barn som ballat ur helt. Om bitmärken på bebisen. Om att man inte vågar lämna syskonen i samma rum. Om att behöva gå på toa med båda barnen då tvååringen annars river huset. Om att aldrig kunna slappna av då barnen inte tajmar sömnen.

Ja då känns det skönt att ha en femåring! Att kunna sätta på en film och slumra en timme efter en jobbig natt - bara det är guld värt! Sedan är storebror inte lika oberäknelig som ett litet barn, han är lite frostig ännu men ändå empatisk och skulle aldrig göra illa med flit utan går istället till sitt rum (och slår i dörrar ;))

DÄREMOT - lekkamrater! På Kyrkis, Öppna förskolan, Barnklubben, lekparken osv - det finns knappt jämnåriga! Har vi tur finns det någon treåring, jag märker att se flesta skaffar syskon tätt och femåringarna är på förskola då deras föräldrar jobbar (då syskonen hunnit börja på fsk de med). Det är lite synd...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar