Tävling!

Jag tävlar om ett set med åkpåse, mössa och vantar från Elodie Details hos Matilda (http://majbebis08.blogg.se/). Tävla du också!

Det enda problemet

Efter att ha samtalat om syskon och hört om små barn som ballat ur helt. Om bitmärken på bebisen. Om att man inte vågar lämna syskonen i samma rum. Om att behöva gå på toa med båda barnen då tvååringen annars river huset. Om att aldrig kunna slappna av då barnen inte tajmar sömnen.

Ja då känns det skönt att ha en femåring! Att kunna sätta på en film och slumra en timme efter en jobbig natt - bara det är guld värt! Sedan är storebror inte lika oberäknelig som ett litet barn, han är lite frostig ännu men ändå empatisk och skulle aldrig göra illa med flit utan går istället till sitt rum (och slår i dörrar ;))

DÄREMOT - lekkamrater! På Kyrkis, Öppna förskolan, Barnklubben, lekparken osv - det finns knappt jämnåriga! Har vi tur finns det någon treåring, jag märker att se flesta skaffar syskon tätt och femåringarna är på förskola då deras föräldrar jobbar (då syskonen hunnit börja på fsk de med). Det är lite synd...

Kräk

Varning för utdrag ur föräldraverkligheten ;)

Man känner sig så uppskattad då ens bebis ligger och kräks i sömnen och smetar in det överallt. Man tar då och badar lillkillen och tar på nya kläder, varav han avslutar med att kräkas igen, två gånger :P

Jag kommer att ha bra med pengar

Ja jag rättfärdigar mitt avlägsnande av bebissaker med ovanstående mantra ;) Oskar börjar att växa ur det minsta i strl 50 och jag funderade över vad som ska göras med kläderna. Troligen blir det inga fler barn, vi känner oss rätt klara. Trots det känns det som ett enormt hugg i hjärtat då jag tänker på att avyttra kläderna :S Jag kan inte bestämma att det här är min sista bebis, det går inte!

Så jag har bestämt att jag kommer ha så bra med pengar om det blir ett sista syskon eftersom vi då kommet ha jobbat heltid några år. Jag vet dock inte hur det skulle gå - med snitten så blir det troligen ett läkaravrådande för fler barn än tre och då skulle nästa vara det sista. Vilken ångest :P

Att ha fem år emellan har varit så skönt! Visst har vi en del jobbigheter men då jag hör om de som har samma jobbigheter med sina barn från 1,5-3 år och på det har sådana som hittar på hyss om de inte är kollade jämt. För att inte tala om de som är för små för ett bra tal... I alla fall tre år emellan, gärna fyra fem - det passar oss :)

I övrigt rullar det på, livet är ganska okomplicerat nu innan de börjar krypa ;) Oskar är makens släkts gemensamma bebis, mycket eftertraktad nu när det var fem år sedan sist och vi är yngst i generationen.