Ja jag rättfärdigar mitt avlägsnande av bebissaker med ovanstående mantra ;) Oskar börjar att växa ur det minsta i strl 50 och jag funderade över vad som ska göras med kläderna. Troligen blir det inga fler barn, vi känner oss rätt klara. Trots det känns det som ett enormt hugg i hjärtat då jag tänker på att avyttra kläderna :S Jag kan inte bestämma att det här är min sista bebis, det går inte!
Så jag har bestämt att jag kommer ha så bra med pengar om det blir ett sista syskon eftersom vi då kommet ha jobbat heltid några år. Jag vet dock inte hur det skulle gå - med snitten så blir det troligen ett läkaravrådande för fler barn än tre och då skulle nästa vara det sista. Vilken ångest :P
Att ha fem år emellan har varit så skönt! Visst har vi en del jobbigheter men då jag hör om de som har samma jobbigheter med sina barn från 1,5-3 år och på det har sådana som hittar på hyss om de inte är kollade jämt. För att inte tala om de som är för små för ett bra tal... I alla fall tre år emellan, gärna fyra fem - det passar oss :)
I övrigt rullar det på, livet är ganska okomplicerat nu innan de börjar krypa ;) Oskar är makens släkts gemensamma bebis, mycket eftertraktad nu när det var fem år sedan sist och vi är yngst i generationen.