Denna bebis verkar vara lik storebror magmässigt. Det är fult ös så fort man är still, dygnet runt. Precis som då V kom ut ;) Han var vaken och/eller skrek och skrek och skrek - utom då det kom gäster! ;)
Tur att man varit med om det förr så vi står ut bra nu ;)
Det känns så skönt att känna riktiga sparkar nu! Mycket av oron släpper även om domedagstankar kommer, men det kan man nog aldrig släppa. V kan ju dö idag, jag eller M likaså... Finns så mycket som kan gå fel: navelsträngen kan strypa bebisen, plötslig spädbarnsdöd, bilolyckor, cancer, hjärtinfarkt med mycket mer...
Det är farligt att leva, man kan dö ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar