fredag 23 augusti 2013

Förlossningsberättelse

Ja det här var en ganska odramatisk företeelse ;) Jag hade mycket tankar innan vi ens började försöka och med storebrors snitt i bagaget så ville jag till slut ha ett snitt. Detta krävde en del möten men ingen var svår att göra med. Jag fick ett snittlöfte mot att jag gick till aurorabarnmorskan för samtal och det tog en fråga och fem minuters svar för henne att konstatera att det skulle bli snitt.

Då jag tycker det är så enormt trist när alla vet datumet i förväg så visste bara de närmaste. Jag hade också en fåfäng förhoppning om att det skulle kunna starta i förväg då snittet schemalagdes enbart tre dagar före beräknad födsel.

06:30 6/8-2013 skulle vi inställa oss. Vi ringer på och en stressad BM visar oss till ett rum och ber mig duscha. 10+ gånger kommer vi få höra att alla visst ville föda barn den dagen, det är sorgligt hur underbemannade de verkar vara! Jag förstår att de fick lägga krutet på de med vaginala förlossningar men ändå...

Efter dusch och påklädning kommer BM in igen och ber oss vänta. Efter ett tag (90 minuter...!) kommer en ny BM in och sätter kateter (aj!) samt att läkaren presenterar sig och försöker hitta det gamla ärret vilket inte var lätt :P För övrigt är det sjukt hur påverkad jag blir av kateter, jag blir enormt deppad. Jag har sett fler med samma problem, undra vad det beror på?

En stund efter åtta så kommer en tredje BM in som är stationerad på ultraljud den dagen men som fick hoppa in och ta snittet. Vi åker ned och får ta på den sexiga operationsmössan ;) Maken såg så snygg ut :P Till hans stora besvikelse fick han inga "scrubs" den här gången utan bara en engångsrock.

Jag var vid det här laget enormt nervös över snittet i allmänhet och spinalen i synnerhet. Narkossköterskan Oskar var så enormt duktig och bra och tig hand om mig så jag kände mig lugnare. Narkosläkaren hälsade och förklarade att om bedövningen inte tog skulle han söva mig direkt (inte för att jag frågade men det var skönt att höra då man hör skräckhistorier). Jag tänkte att spinalen skulle göra lika ont som epiduralen men det gjorde den inte! Ett "bistick" av bedövningen och sedan kände jag ingenting alls! Jag blev chockad över att han helt plötsligt var klar.

Jag lägger mig ned och börjar domna bort i underkroppen, då dyker ett ansikte upp som säger mitt namn och utropar en förvåning över att jag ska få en bebis. Jag känner inte igen människan alls som är operationsklädd men hon förklarar snabbt att det är "Oskars mamma från dagis" (mitt jobb alltså). Det kändes konstigt nog jätteskönt att känna någon i teamet, ifall de skulle klantat sig (vad nu hon hade kunnat göra åt det som ingen annan sköterska kunnat gjort :P)

Jag blir lite nervös över att bedövningen ska ha tagit, ena stunden skulle de "snart testa bedövningen" och jag småpratade med maken och vipps hör jag någon tokskrika. Det var som en pil i hjärtat, så mycket mer "verkligt" den här gången än första barnet då det tog lite tid innan anknytningen kom igång (lillebror knöt man an till redan i magen medan storebror var mer abstrakt tills han kom ut).

Maken och BM tog ut honom, gallskrikandes och knallvit av fosterfett. Han skrek hela undersökningen enormt mycket, det lät som om de mördade honom ;) Operationsteamet tyckte lite likadant :P

Jag fick ett blodtrycksfall innan de började skära men det hann jag knappt känna av, jag skulle säga till vid illamående (vilket jag gjorde) och då fixade Oskar med medicinerna för att häva det hela. Jag fick också något extra då bebisen var ute.

08:47 fick vi en liten kille med Tio långa fingrar och tår, helt perfekt var han :) Maken höll honom medan jag syddes och då jag var tillbaka i sängen fick jag honom för lite gos. Då vi rullades ut såg maken någon typ av andningsapparat av märket Oskar/Oscar.

Maken konstaterade att vi fått tillräckligt med tecken! Det var ingen Oliver (hans val) eller Lukas (mitt val) utan en Oskar (som vi båda hade som ett av två finalister) :D

Tillbaka på förlossningen så försvann BM tillbaka till ultraljud. Vid tolv-ett fick vi "firarbricka" (då var jag hungrig som fastat sedan midnatt!) Vid två kom en ny bm och vägde honom. Två ytterligare nya BM/sköterskor kom in för att kolla trycket som varit lågt. 16 var vi rätt otåliga och irriterade (för att inte tala om hungriga då jag/vi ätit två mackor på hela dagen...) 16:30 hade någon äntligen tid att rulla oss till BB så vi kunde hämta storebror (och maken åka och äta hos sina föräldrar)

Jag var dyblöt i svett hela dagen och då jag åkte hem från BB och rev ut lakanet upptäckte jag varför - jag hade fått en säng med plastmadrass! Hade de inte kunnat bytt på BB?! Eller inte haft en sådan alls då jag ändå hade plastlakan på utsatta ställen?!

På BB hade jag eget rum och tv, så skönt :) Maken sov hemma och det gick väldigt bra. Jag kunde stå upp och gå korta stunder på kvällen så jag var lite rörlig. Storebror kom på en snabbvisit men vi hann inte så mycket pga den sena timmen...

Natten gick helt okej, mycket skrik bara... Tillslut somnade Oskar på min arm 04:30 och 07 så kom en sköterska in för något ärende... Grrr... ;)

BM på BB undrade om jag ville åka hem om jag fick och det ville jag definitivt! Halv tio gick barnläkarronden och vi släpptes hem :) Med första barnet ville man bo på BB en vecka, nu kändes det mycket skönare att vara hemma och reda sig själv.

Det blev inte alls samma förlossningsupplevelse som med storebror men vad gör det om hundra år? Vi fick ut en levande och frisk bebis vilket är huvudsaken. I journalen står även att livmodern var tunn med en mycket tunn nedre vägg varav det kanske var det klokaste val vi gjort. Jag vet att man inte behöver få en sprucken livmoder bara för att den är tunn utan det beror på hur ens värkar är men det är såklart en risk (såväl som ett tidigare snitt).









fredag 16 augusti 2013

Så nöjd!

Jag har spanat på åkpåse i drygt nio månader :P Jag är inte helsåld på Voksi som "alla" är, de är bra men inte värt 2 000 utan det finns billigare som är lika bra. Tyvärr tycker jag att de billigaste (runt 500) inte håller måttet, däremot Ticket to heaven som tyvärr ligger på cirka 1 100... Det är dun i påsen men den är lätt som en fjäder ändå (vilken ordvits). Det har varit lite rea på dem men enbart 30 procent och då kan man ju nästan köpa en ny, med frakt blir det bara 100-200 billigare (över 1000 är i regel fraktfritt). Jag har lagt påsen i många varukorgar men alltid avbrutit.

Men i måndags gick jag in på tillverkarens hemsida för att kolla om 2013-färgerna kommit. De hade de inte utan de hade sista dagarna på rean :D Så för 550 kronor (MED frakt) fick jag en sprillans ny åkpåse i brunt (som jag inte ens sett säljas i Sverige utan bara marin och lila) :D





torsdag 15 augusti 2013

Amning

Ja till skillnad från storebror så fattade Oskar direkt hur man skulle göra. Det känns lite konstigt, även om jag tänkt försöka amma så var jag inställd på en till flaskbebis. Mycket kan ju hända men det verkar gå bra :) Han vägde 3365 gram och har börjat gå upp igen (ligger nu på 3200 gr).

Han har också beeeeetydligt trevligare sovschema än storebror! Tre veckor tog det innan storebror sov en längre stund på natten, annars var det två timmar i stöten med en lång vakenperiod. Lillebror tar däremot och käkar vid midnatt och sover sedan till fyra för att somna om till sju-åtta :D





En liten Oskar

Ja 130806 kom vår lille Oskar :)









Ska ta och skriva förlossningsberättelse vid datorn, det är för omständigt att ta via telefonen...

fredag 2 augusti 2013

Syskonkris

Ja nu har storebror börjar reagera :/ Han har enorma humörsvängningar och ömsom hatar det mesta ömsom ska ligga och gny i famnen. Så idag hade vi en riktig legobyggardag (maken vågade sig ut och gå en mil men jag dog nog illa inne) samt att vi hade en lugn eftermiddag i shoppingmeckat. Sonen fick 40 kr av farmor och farfar till godis och han gick till varenda skylt och ville veta hur många han kunde köpa. Att kunna köpa åtta pizzaslice på Ikea var mäkta imponerande. Det slutade med Mariekex, en piggelin och dillchips (hans favorit som jag bara gillar då jag är sugen).

Piggelinen åt han själv men resten skulle vi dela på så vi åt chips medan sonen halvlåg på oss båda (älska vår u-soffa). Idag var han så lugn, harmonisk och fin - sitt vanliga jag. Minsta grej dock och han totalt bryter ihop :/ Vi får se hur det går när lillknodden kommer ut - spännande!

Storebror har iaf äntligen börjat vilja ta på magen, enbart för att det är så tokigt att han tar på lillebrors rumpa. Det är väl mindre kul då han bland folk tar fel och greppar ett bröst istället och högt proklamerar att "här är lillebrors rumpa mamma" ;)

Sista rycket! Måste koka nappen och flaskan samt hämta ut babyboxarna jag reggade mig för och får 200 mejl om dagen för ;) Bara två månader för sent :P

torsdag 1 augusti 2013

Helt slutkörd

Idag körde jag sista rycket för att vara aktiv mamma ;) Är helt död :/

Vi började hos barnmorskan 9:30 imorse, 142 i hjärtslag, bra sf-mått, rörligt huvud - bra. MEN upp 4,5 kilo sedan sist :( Hoppas det är mycket vatten... Samlade på mig det med storebror också men jag har så svårt att se det.

Vi åkte sedan till biblioteket, lunch ute, tidsresa på friluftsmuseet och sedan hem - fy vad dåligt jag mår nu. Jag får acceptera att jag inte orkar mera nu...

Frysen är fyllt sig själv i alla fall för ovanlighetens skull ;) Maken har bakat massor av muffins och mamma beställde jag bullar och kakor av :D Jag bakade dock egna hallongrottor med färska hallon - jag har aldrig ätit så goda! De blev lite undergräddade (ny ugn och nytt recept) men goda ändå som sagt :) Så nu kan besökarna få komma. Skulle behöva tvätta fönstren bara :(